Idag va det dax igen att besöka barnmorskan.

Lyssnade på barnets hjärta och frekvensen låg på 150-161. Den busiga låg i ett knyte längst ner i magen och sov. Men blev snabbt livlig när någon bröta med magen. Kille eller tjej? Jaaa det snurrar i skallen. Vad i allsindar kan det va? Men jag är faktiskt ganska säker på en kille och då utgår jag enbart av den inre känslan som stämt exakt på mina andra tre barn och när jag vänta min son kändes graviditeten tung det sista. Enligt hjärtfrekvensen har mina flickor legat högt över 140 och pojken aldrig över 137. Guuuud va man analyserar trots att jag nästan är helt säker på en liten kille med jättestora fötter och lång som en tall, runda små äpplekinder och yvigt mörkt hår.

Symfysmåttet har jämnat ut sig så magen/bebis växer inte lika drastiskt just nu. Har även beställt ett bälte så jag slipper låsningen från huk till stående ställning. Hur knövligt som helst denna graviditet! På jobbet funkar allt himla bra men hemma efter 5 minuters dammsugning kan jag lägga ner verksamheten totalt! Hoppas den hjälper gott för att bli soffpotatis är inte min grej.... 

Bebis sparkar fortfarande jättemycket och vänder sig inte lika mycket längre utan vrider sig mest fram och tillbaka, drar ihop sig och sträcker på sig. Hela magen skakar och känns som om lillbus snart spräcker hål med en spark! Ljuvligt att veta att den finns och ger mig bekräftelser på livet, för mig en kärleksförklaring trots sparkar mot urinblåsan som får en att korsa benen och sätta tungan fel i halsen...

Puss