Inser faktum att det är 1,5 månad kvar och blir lite nervös. Det va ju inte särskilt länge sedan jag sa att det är 3 månader kvar och megalång tid kvar. Det kändes som nyss. Hoppsan, nu kommer Julen och allt rusar omkring sen ska året starta och det startar perfekt! 

Känner mig superklumpig!

Har gått upp massor i vikt! Men blir väl så när man inte kan motionera under sin graviditet. Önska jag kunde va lika rörlig som jag va sist gång. Men jag får väl banta som fan när fisen är ute! Har börjat samla på mig massa vatten, mest i fötterna så jag får knappt på mig några skor. När man blir obegränsad känns vardagen hopplös. Vill göra så mycket. Usch, jag blir bara sur! Tur jag har världens finaste man som gör allt för mig och jag tycker så synd om honom som får hålla styr i ALLT i hemmet samtidigt som han jobbar heltid. Här ligger jag sjukskriven. Tittar i taket och lyssnar på barnens lek. Fumlar på magen och småler då jag får en spark under min handflata, lite som ett tecken på att det faktiskt är pga av dig älskade bebis som jag ligger här. Jag längtar så efter dig. Vi längtar så innerligt. Din pappa klappar på dig varje morgon när jag sover. Han petar med fingrarna och du svarar med sparkar. Jag bara sover.....

Puss Nath

Jag är i vecka 33 (32+3).

Det är 52 dagar kvar till beräknad förlossning. Det är alltså 18,6% kvar av graviditeten.

Hur mår jag ?

Obeskrivligt ont i höften, så ont att min vardag inte fungerar alls. Hjälp med allt tungt och på marknivå. Jag kan inte gå för långt då viker benen sig till slut så att lämna barn på dagis är ren smärta trots bälte. Hjälpa de små med på klädning är en tuff match och att själv få på sig ett par strumpor är ett helt företag! Detta gör att allting känns skit. Den sista tiden brukar vara så härlig man vet att det snart är dags och an studsar runt på rosa moln och vill göra massa saker, allt från att möblera om hela huset till att börja måla om barnens leksaker. Hade jag kunnat hade jag gjort hur mycket som helst men nu hindrar det fysiska mig sånt där. De rosa molnen finns givitvis där men jag ligger mest och gosar i dom i vila för att snart få vårt älskade barn i famnen. Det enda positiva med att va halvt handikapad är att allting görs utav familjemedlemmarna som inte bär på bebis i mage. Väldigt snart märkte dom hur MYCKET mamman gör i hemmet och hur fort det förfaller av att hon blir sjuk. Deras svett i pannan är nog en bekräftelse på det slit man gör som ingen tänker på eller upptäcker. Detta gör nytta! 

Vart hos barnmorskan igår och det lilla hjärtat slog 141 slag/min där den busiga låg och sov så gott i magen och givitvis med rumpan i bott!!! Snurrar runt gör den någon gång i veckan vilket är otroligt smärtsamt. Men att fatta att det är huvudet ner och bena upp som gäller går inte.... Måste bero på att jag minst en gång om dagen skriker till mina barn som befinner sig i soffan att huvudet ska va upp och fötterna ner! 

Alla andra värderna såg jättebra ut. En fin graviditet. ......förutom extrem viktuppgång och foglossning och illamåande....men sånt går ju över när bebis kommit ut. TACK Å LOV!!!!

Åhhh längtan blir allt större! Allting är nästan klart. Tom BB-väskan! Och klart den är rosa ;-) Nu är det bara bebis kvar....   

Puss Nath

Då vart det besök hos barnmorskan igen för koll av blodtryck, blodsocker, vikt, symfysmått och hjärtfrekvens. Blev godkänd. Trots att jag gått upp 25 kg!!!! HJÄLP! Jaja jag får va mammamullig ett tag till haha! 

Symfysmått 29 

Hjärtfrekvens 150

Och jag hade rätt om att barnets huvud numera är uppåt.  Den fick för sig att vända sig här om dagen och det KÄNDES om man säger så. Nu sparkas det bara neråt och det är ju inte det trevligaste att känna som om en fot är på väg ut genom mumshålet! Klart känslorna börjar snurra när sistfödde fick vändas på BF-dagen. Jag förstår inte hur denna ska kunna vända sig neråt i denna trånga mage? Det gör dom ju ca vecka 35 men mina valde göra det tidagare, och varför ska denna vända sig tillbaka nu?????? Så dumt så.... Har hört att mankan stimulera bebis till vändning i tidigt skede genom små puffar om stjärten men hur lätt är det att hitta en rumpa där inne? Och vågar man göra sånt? Nja jag överlåter det till läkarna om det blir samma problem denna gång.

Dimper ner bebiskläder och smått i lådan lite då å då, MYSIGT! Och äldsta dottern har packat min BB-väska.... Jag bara väntar! Kom igen nu! Jag vill att tiden ska va inne så vi kan göra det här nu!!!!! Jag längtar efter dig mitt barn!

Vecka 31

Puss Nath

Trodde först det var ett skämt och åter igen en myt men kollade upp grejen och läste mig till att det fanns lite vetenskap bakom testet. Man ska kissa (morgonurin) i en plastmugg och hälla lika många dela rent bikarbonat (ej bakpulver) i en annan plastmugg. Sedan häller man urinet försiktigt ner i den muggen med bikarbonatet och inväntar en reaktion.

Bubbel, fräs och skum = pojke

Ingen reaktion alls = flicka

Orsaken till reaktion när man väntar pojkar är att urinet då innehåller mer syra (basiska ämnen reagerar inte med bikarbonat). Även mäns urin regerar på detta vis.

Sant eller inte?

70% av de kvinnor som genomförde testet fick rätt svar medans resten va osäkra på hur det blev och fick fel svar.

Jag gjorde det!

Men vad resultatet blev är en hemlis.....

Puss Nath

Jag är sällan den som gnäller men nu gör jag det!

Absolut!

Den här foglossningen kommer tydligen varannan graviditet.. Första barnet gick susen hej å hå där vart det nästan jobbigt att tagga ner bara för att man kanske borde trots att man va lika allert som en speedad hamster. Andra ungen då min enda son trodde jag skulle gå av på mitten från vecka 26, totalt invalid! Fullkomligt komatiserad fysiskt! Foglossning och kraftiga sammandragningar. Kunde nämligen inte ens få på mig ett par skor utan att känna en smärta rakt igenom kroppen som om den höll på att klyvas i två meningslösa delar. Illamåendet varande från befrukting till förlossning, fantastiskt! Sen blev jag med tredje, en tös till och det flyter på som om ingen hänt, bara en badboll som mage. Där jobbade man tre veckor innan BF utförde alla träningsprogram som kankse inte är så lämpligt som höggravid och inget illamående efter vecka 15. Jag tog tom en powerwalk mitt upp i värkarna och dagen efter ploppa hon ut! Men NU!!!!!!! Samma visa igen, foglossning och sammandragningar så det står härliga till!!!! Bältet är på så fort jag ska stå och gå och att ta på sig ett par byxor, strumpor och skor sker ju inte på ett smidigt, bekvämt och ljusigt sätt. Allt tar tid och det känns som att simma 500 meter i motströms baklänges! Så jag får bittert avstå mitt arbete snart. Inte kul. Men försöker se min lediga tid som en härlig tid med resten av de 6 barn som befinner sig i vårt hus.  Nu kan jag ha tid med allt det där man puttar framför sig. Jag är glad att man inte   mår illa. Man funderar och funderar. Är det varannan gång helsike som gäller eller är det bara killar som gör att man mår skit? Förvirrad är rätt ord! Höga hjärtljud och "tjejmage" men ont ont ont..... Hm....

Bara detta barn är FRISKT! Jag är så orolig att något ska va fel och att vår tid med barnet slutar. Den rädslan är fruktansvärd och tär lite för mycket ibland. Denna gången tänker jag på sånt innerligt och jag är helt säkert att det beror på mammas bortgång i våras. Livet är INTE självklart! Har en känsla i kroppen att jag kanske bär en flicka ändå....att något från min  mor ska leva vidare i en ny fin flicka, för det va det jag sa när jag höll hennes hand när hon dog att får jag en dotter ska hon bära ditt namn...

Nu saknar jag mamma!

.....och längtar efter vårt barn!

Är dessutom en fantastisk känsla att få barn första gången med en man fast man har massa ungar ihop. Här accpeteras inte uttalande "mina" och "dina"  utan här säger vi VÅRA barn! Men nu kommer vi få ett barn som verkligen är VÅRT, som vi gjort, som inte kommer stå i hallen och vinka hejdå med "mamma/pappaväska".

Men bara det är konstigt att då bli "lämnad kvar". Det blir nog att de andra barnen får dela upp sig att få befinna sig här hos oss lite hur som helst så man får lov att ha några hemma hela tiden. Härligt med stor familj. Något jag alltid önskat mig...

Puss Nath