Direktlänk till inlägg 7 februari 2014
Jag har det senaste försovit mig rejält! Larmet går och jag stänger av. Jag snoozar inte ens en gång. Totalt omdevetet och helt absurt! Jag är så trött så om flödet i situationen är minimal så somnar jag om så ståendes. Så här brukar det bli på hösten. Jag har förargat mig ganska högljutt på att inte vakna i tid för att kunna skicka iväg 2 av mina underbara barn till skolan. De har liksom kommit oförskämt sent till skolan. Här om dagen, med svansen mellan benen har jag lagt mig i säng igen för att ställa till rätta otillräcklig sömn, då jag blir väckt av min underbara man som varit iväg och köpt en fin väckarklocka till mig inslagen i ett blankt lilla papper med lila små krussidullersnören om. Jag älskar vardagspresenter! Det pirrar i magen och efterlämnar ett leende som varar länge. Denna vardagspresent var KLOCKREN! Och ja nu vaknar jag varje morgon! Är det vinterns gråa dis som sätter tröttheten på mattan eller är det helt enkelt så att småbarnsmamma har sina nackdelar....?
Oavsett så är min man URgullig!
Puss & Kram Nath
Smutsiga små fötter vilandes mot bryggplank Små tussiga moln omfamnande den kristalklara blå himlen Toppiga vågor skvättandes mot båtens skrov Två måsar kivas om en brödbit Ditt lena hår cirklar sig runt min handled Dina vackra ögon förslu...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 | 5 |
6 |
7 | 8 | 9 | |||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 | 15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 | 21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||||
|