Besök hos barnmorskan idag. Förväntansfull till tusen! Bebisen ligger med huvudet neråt!!!!! Jippi!!! S-måttet låg på 33 cm så 2 cm har magen växt sen sist (2 veckor sen). Kändes jätteskönt! Hjärtfrekvensen låg på 150 och jag har gått upp 1 kg så nu har jag spräckt 30 kg uppgång, shiiit! Idag fyllde vi i min förlossningsplan och nu känns det verkligen NÄRA! Jag längtar så !

Tänker oavbrutet på bebis och livet med bebis. Längtar till första tecknet så man får FÖDA!

Rund å go!

Här sticker det ut ett litet knä/ben.....

Puss Nath

Igår var det vändning på NÄL. Trodde vi skulle få vänta hela dagen med den förvarning vi fick av barnmorskan på obstetiska men vi fixade detta inom två timmar. Första U-ljudet visade tydligt att ungen min valt att placera rumpan neråt och fortsätta ut den vägen. Läkaren fick lyfta upp den lille rumpestumpen en bra stund innan det gick att på börja vändningen. Själva vändningen tog kanske 3 minuter. Men dom minuterna är en plåga rakt igenom hela kroppen. För er som inte vet hur det går till så berättar jag kort. Man får bricanyl insprutat direkt i venen som gör livmodern slapp och hanterbar. Brikanyl påverkar även kroppen. Andningen ökar, hjärtklappning uppstår och hela kroppen hamnar i ett tillstånd som går att jämföra med en panikångestattack av värsta sort. Du kan knappt röra dig och får en känsla av kväning, som om du håller på att dö.... Ja och samtidigt som detta så tar gynläkaren tag om barnets rumpa och lyfter den och sen ett tag om nacken och rumpa/ryggslut och knuffar tills den rullar runt. Smärtsamt och fruktasnvärt obehagligt. Men detta gick bra. Även efteråt. Fick kolla barnets hjärta en längre stund och först vart den lite seg, antagligen medtagen men sen kom sparkarna åter och normal puls. Det vart svårt att se detaljer på u-ljudet så jag uppfattade inte direkt vad som va vad och något kön fick vi då inte se! Man tittade även igenom moderkakan och den va helt OK och barnet kollades extra för vikt och längd och den har en normal storlek för tiden så jag slipper fundera på tillväxthämningar. När vi gick ifrån NÄL så startade kraftiga sammandragningar/förvärkar och jag tänkte nu startar det. Allt kom regelbundet och höll på i 10 timmar. Det skruvades neråt och kunde knappt gå, stå eller sitta. Antar att det va efterbörden av vändningen och att bebis fixerade sitt huvud. Nu känns allt bra har några smärtsamma sammandragningar då och då men trycket neråt och uppåt har lättat rejält. Jag kan andas bättre och jag går inte som en anka. Man går lite på nålar då jag egentligen inte vill att något ska starta innan JUL. Jag är redo lite senare men inte alltför sent. Vill inte gå över tiden det tär och då kommer det kännas som jag gått gravid i 2 år!!! Den 2 januari passar fint

Jag är lite nervös...

Puss Nath

Är sjukt nervös inför morgondagens ultraljud. Undrar hur bebis egentligen ligger? Allting snurrar just nu. Bebisen är jätteaktiv i magen såjag tror inte på tillväxthämning och jag känner mig definitivt större! Men klart jag oroar mig något så vansinnigt! Hur ska jag föda och NÄR? Idag är det en månad kvar till BF och det liksom drar ihop sig. Jag är taggad men kommer på mig själv lite då å då att det inte alltid är en dans på rosor att få ut en unge så då drar musslan ihop sig och jag kallsvettas. Jag har ju lyckats tre gånger innan så lyckas med all säkerhet denna gången med. Nu är ju bara frågan hur? Vanligt eller snitt? 

Imorgon kanske de flesta frågor blir besvarade....

Puss Nath

Tycker det verkar som att bebis har fixerat rumpan neråt då trycket ut ökat och foglossningen minskat. Men nu sitter jag här och kände hur bebis la sig på tvären så det vart nog fel. Busungen har beslutsångest. När jag ringde NÄL så fick jag bekräftat att det även kommer göras ett TUL på fredag. Hoppas få gå året ut gravid sedan är det fritt fram ut! Men sånt bestämmer ju inte jag. Hoppas jag slipper snittas. Det gör mig rädd. Jag hoppas det går att vända lilla bebis i rätt läge och att moderkakan gör sitt jobb och att våran älskade bebis mår prima. Längtar så tokigt mycket efter dig!

Fina magen, men är trött på att bära runt på den så här. Saknar en  midja och längtar efter naken rosa mjuk hud att snosa på......

Du min älskade

Idag va jag hos barnmorskan. Inte gått upp i vikt, typ bara 0,5 kg och tur är väl det. Värdena såg bra ut förutom S-måttet som stannat upp och att bebis helt enkelt vägrar vända sig neråt. Klumpen i magen (den som inte är bebis) växer och trycker på ordentligt. Blir sömnlösa nätter framöver. Två veckor utan att bebis växt en milimeter gör ju att panikkänslor uppstår. Tillväxthämning är inte något som jag OK:ar och säkerligen ingen annan heller. Har fått tid den 14/12 för vändning och kommer naturligtvis kräva TUL. Då har jag gått nästan 35 fulla veckor och vet att skulle dom plocka ut bebis klarar den sig fint men att "bo" på sjukhus är inte min grej och gör ju att ledsamheten tar över lyckan en stund. Jag är jättemega orolig att flödesmätningen i navelsträngen är nedsatt och att det visar proppar/infarkt i moderkakan. Då är enda alternativet att avbryta graviditeten! Det finns ju hopp om att man kan få fragmin under sista tiden och gå på ständiga TUL-kontroller men just den processen är betyngande och mer tärande än en tidig förlossning. Det viktigaste är ju naturligtvis att bebis mår bra och att resultatet av detta blir bra. Jag kan dock inte släppa oron och det är klart den stegrar när man läser på om hur tillväxthämningar har slutat. Den direkta orsaken brukar vara genetisk eller pga av tobakintag eller alkohol-och drogmissbruk och inget av dessa fyra alternativen stämmer på mig. En del forskare menar att det KAN bero på stress och tunga lyft, men det finns inga direkta bevis för det. Våran bebis har full rulle i min mage, den sparkar och knuffas rejält och pulsen har ej sjunkit. Idag blev det 143 slag/min och lillbus låg fint och vila. Man konstaterade att rumpan går att rucka på så en vändning kommer gå smidigt. Trögt bara att man måste göra det. Men åker till NÄL av fler orsaker så hoppas lugna mitt oroliga inre . Om inte annat kanske man ska omvandla denna rädsla och förtvivlan till att man kanske får sitt älskade barn i famnen innan jul men det är väldigt litet bara....ett pyttebarn   

Vecka 34 mjuk rund och så livlig

Vecka 35 väntar på dig