Delar med mig av goda LCHF-recept. Detta är garanterat glutenfritt så funkar för dig med intollerans.

Kardemummakaka

Pizzabotten

1 dl mandelmjöl

2 ägg

2 dl riven ost

1 tsk bakpulver

Börja med att värma upp ugnen till 225 grader. Rör sedan ihop alla ingredienser till en jämn smet. Bred därefter ut smeten på ett bakplåtspapper och grädda i ugnen i cirka 10 minuter. Sedan är det bara att ha på de den fyllning man vill ha på och ställa in plåten i ugnen igen i ca 10 min.

Lycka till!

- 26 kg på 3 månader med LCHF

Vår lille bebis Milton har ju inte mått så bra under 3 månader och igår började han äta, massor! Från att dissa mat till hälften av det som ska in till helt och hållet gjorde oss hjärtkrossade. Kontakte akuten och fick ett bra svar av en sjuksköterska som hade lång erfarenhet av sjuka små små barn. Jag löd order och tog till mig råden och genomförde det som skulle. Det vände totalt. Nu äter han flaska efter flaska och mår riktigt gott. Han kräks fortfarande slem men har minskat betydligt och har inga problem med andningen. Jag misstänker lilleman hörde samtalet, han blev väl rädd att åka till sjukhuset igen och tänkte det va bäst att äta igen. 

Det gör en så glad att han får i sig mat. Det har varit så betungande detta och man har legat sömnlös nätterna igenom och Milton har sovit gott. Nu kan vi sova gott tillsammans. Mammas & pappas lille plutt.... 

Vill bara visa min uppskattning av gårdagens vårankomst men blev besviken av dagens regnoväder som orsakade lite lätt surhet och bitterhet. Altanen är på G och jag är fruktansvärt otålig men tycker ändå att min man gör ett toppenbra jobb!

Snart får det bli invigning! Vin & räkor?

Puss & Kram Nath

Känns inte som man är den mest avspända mamman i världen. I snart två månader har våran bebis varit sjuk och det har visat sig genom viktnedgång, matvägran, feber, andnöd, spyor och förtvivlan. Fortfarande väger vår megalånga kille på 65 cm enbart 5780 gram och vägrar äta. För honom är mat en plåga då allt slem åker upp och gör att han inte kan andas ordentligt och i värsta fall kommer allt vi lyckats få i han upp igen. Många tårar på min kind dagarna i ända. I natt satt jag uppe med han för att få i han lite mat trots att han sover nätterna igenom och då inte gillar att bli väckt för mat, men jag gjorde det för att han skulle få i sig någonting. Det förunderliga är att Milton lille är en jättepigg och glad kille trots detta. Han verkar inte medtagen alls förutom när han får problem med slemmet som kommer upp, då somnar han av ren utmattning...

Mina bebisar innan har varit väldigt glupska och har vägt runt 7-8 kg vid 4 månader och slukat flaska efter flaska. Runda och goa har dom varit och det saknar jag. Min lille kille är lång och smal och när jag smeker hans kropp känner jag benen... Må han bli befriad från detta! Idag är sista dagen med medicinen men hade helst velat fortsätta. Det märkliga är också att han är så framåt. Han vill sitta och han har starka stå- och sittmuskler och han leker med sina leksaker på ett sätt en snart 4 månaders inte gör. Hur kan ett barn som inte får i sig tillräckligt med näring vara så aktiv och välutvecklat?

Jag känner mig så trött. Milton accepterar bara mig i matandet eller så är det mitt sätt att inte ge upp som gör att jag får i han lite grann. Och uppe på detta ha ADHD-barn som INTE accepterar att jag inte kan vara tillgänglig eller förstå att livet består av så mycket annat än hon själv. 

Och nu känner jag mig som en bitterfitta, men OK ursäkta men jag tror jag gått in i mammaväggen och min stora önskan i dagsläget är att min son blir frisk. NU! 

Puss & kram Nath