Det är fan inte lätt att hitta rätt kost för rätt behov när det gäller viktminskning. Jag har provat mig fram olika dieter och märker tydligt vilken som fungerar bäst på mig. Nu har jag skapat min egenn diet. Jag kallar den LCLF, alltså jag slopar socker helt och hållet, äter inte pasta, ris och potatis eller något bröd. Om jag äter bröd är det knäckebröd som är LCHF-anpassat. Jag stryper fettintaget ganska rejält. Min mat består av rent kött och grönsaker. Äter frukt och ägg. När jag lägger till fettet drar jag ifrån annat och presterar mera i träningen. Nu har jag gått ner 14 kg på 7 veckor och totalt 20 kg från höggravid till nu. Jag har satt mitt mål på 14-15 kg till sen har jag fått tillbaka mina vanliga kropp och har rätt BMI. Jag har aldrig mått så här bra fysiskt så kommer förmodligen att fortsätta leva med kosten men på ett rikligare sätt. Allt på kroppen strålar mer och jag orkar prestera bra mycket mer än vad jag gjort innan jag blev gravid.

Många tror att viktminskningen beror på ett fixerat utseende men i min hjärna finns bara hälsan. Jag bryr mig inte om vilken storlek plagget har utan jag bryr mig om för mycket fett på kroppen som kan orsaka hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, bristsjukdomar m.m Det är mitt ansvar som mamma att må bra och leva häslosamt för att barnen ska kunna ha mig kvar så länge som möjligt. Jag hör ofta mammor som dör pga av övervikt och att strunta i det är inte sjysst mot någon. Jag vill orka leka med mina barn och göra allting som ofta blir begränsat med dålig kondition. 

Att röra på sig är gott!

HEJJA på er där ute! Även denna gamla nitiokilotanten klarar det. (Här 74 kg)

Puss & kram Nath

Saknar min mamma jättemycket. Idag har hon namnsdag. Man blir ännu mer påmind om hennes tragiska död. Jag har tänt hela huset med levande ljus för henne och just idag tänker jag extra mycket. Pappa kom hem med små saker som tillhörde min mor, som doftar mamma. Den doften ger mig ett inre lugn samtidigt som jag bara vill gå itu. Men vissa saker får mig att finna henne på något sätt trots att hon inte finns kvar. Som fåtöljen hon satt i när krafterna tog slut...

Här sitter jag numera och tänker. Ibland tar jag mig en kopp kaffe och ser på en bra film.

Puss & Kram Nath 

Vårkänslorna kan lätt bli naggade av att vakna av frostbitna fötter och ett sms som lyder: "Det är 21 underbara minusgrader ute...." ! Jag trodde våren vill sätta fart på riktigt men klart att den ska vela precis som tonåringars förälskelse. Jag var mig helt säker på att knoppar brustit liten bit i kanten och att krokos och snödroppar började få sitt första blad till synes. Men det va väl i en underbar dröm. Vintern ska förmodligen göra sin sista show för denna gång, det gör mig en aning besviken. Idag kom min nya vår- och sommarjacka i en helt ny stil, totalt übergalet snygg! Jag har fastnat för den nya trenden med outcut och blanda orimliga tyger, nyanser och stil. Min parkas kommer synas och jag vågade!

Så nu är det bara att sätta fart kära vår! 

Puss & Kram Nath

Vår lille kille växer så det knakar och han utvecklas så mycket på en gång. Han är en liten glad fis som lärt sig jollra och skratta med oss. När han gör så smälter man och hjärtat bultar. Milton är så himla fin. Idag låg han på rygg och vifta med sina små fötter, han reste benen mot sig och försökte få tag i sina sprattelfötter. Jag la han på mage och han gör allt för att få upp knäna under magen för att inta kryppositionen men blir arg när det inte går. Istället lägger han sig raklång och gungar sig på rygg igen, han rulla! Lille gogrisen blir 2 månader den 18 mars, va tiden går! 

Syskon är något fint. Jag har inga syskon men mina barn har massor av dom! Här somna Alexandra bredvid sin lillebror Milton.

Milton får öva på att använda gaffeln. Till sommaren får vi även smaka på maten.

Fan va stolt jag är över mig själv och min prestation!! Jag tycker om min nya kost och jag kan hålla mig till den. Jag orkar träna. Har gått ner 3 storlekar och älskar att kunna ta fram mer och mer ur garderoben som passar. Jag kan stå framför spegeln och tänka: "Rätt OK ändå med tanke på vad du min kära kropp gått igenom". Tillsammans med pepp från alla håll och kanter så kommer jag förmodligen bli i samma kropp för fjärde gången. Mina ärr är jag stolt över, det är bristningar som mina barn gett mig för att påminna mig om vilket arbete jag gjort. Jag har dock 16-17 kg kvar men har redan jobbat bort 19 kg så jag ska nog klara detta! Eller?

Puss & Kram Nath

Idag va det dags för min lille Aaron att få sitt vaccin på femårskollen. Han gillar inte att gå till sjukhuset såjag berättade aldrig om sprutan utan bara att vi skulle mätas och vägas. Det va väl inte något han såg framemot heller. Sen när vi kom till detta skede så vände hans enorma spruträdsla till att följa med in och hämta sprutan och bära den själv in till BVC. Han höll för öronen och räknade till 5 som sköterskan sa och sa stolt; "det kändes ju skönt, va coolt" Ja att en spruta känns skönt är väl mycket märkligt men det va väl Aarons tolkning av att det gick smärtfritt. Detta tack vare att sköterskan Ulla berättade om den hemska sjukdom man kan få om man inte tar den och lyhörd och insiktsfull som han är så va det inte alls någon tvivel om saken. Han blev stålmannen när han kom ut och tom lillasyster villa ha en spruta och blev putt när hon inte fick det. Vägde barnen som va med idag och det är inte stora skillnaden mellan min Aaron och Mirabelle viktmässigt trots att det faktiskt är 2 hela år mellan dom. Lilleman fick hoppa upp på vågen han med och idag landade vi på 4770 gram. Han växer stadigt! 6 veckor gammal. Men hans "hormonprickar" verkar vara mjölkallergi. Stora kakor i ansiktet som börjat blöda, stackars pyre... Men ska prova mjölkfritt ett tag så får vi se. Hoppas inte fallet är så för allergi är inte alls kul, räcker med glutenintolerans på Alexandra. Han har inte ont i magen, kräks inte och skiter rätt normalt så jag är lite halvtveko.... Vi får se om prickarna försvinner vid ändrad ersättning. 

Min fina son Aaron busar

Milton har nog fått min mun, PUSS!

Kalasfin

Jag å Milton tränar!

Puss & Kram Nath

Drog iväg med mina döttrar till simhallen idag för lite kvalitetstid med dom. Det va nog nyttigt för oss alla tre. Tjejerna lekte tillsammans utan bråk och storasyster fick visa sig stor. Jag passade på att simma 300 meter utan stopp och jag hade kunnat simma flera hundra till för så mycket energi i kroppen har jag nog aldrig haft. Och att jag har det efter flera månaders passivt liv är ju helt otroligt! 100 av de 300 meter hade jag 20 kilo tjej på ryggen så jag lär ha ont i hela kroppen imorgon, men värt! Önska jag kunde simma varje dag men trögt att behöva åka 2 mil för den sakens skull. Jag får väl börja jogga igen. Köpte skitsnygga träningsbyxor till storflisan Alexandra i rosa som jag bara själv måste ha!!!!! Nya fina skor till det så är jag på, lovar! Jag behöver verkligen röra på mig, kommer ingen vart med lathet ju.. 

Åhhh så vill jag jobba! Att gå hemma dag in och dag ut är inte roligt. Fattar inte hur man kan välja det frivilligt? Men det är naturligtvis mysigt att va mammaledig och ha dagarna med sin bebis men kan bli lätt lite långrandigt. Jag tänkte mig studsa in emellanåt på jobbet inom snar framtid, ska bara öva lite mera på att va ifrån min lille plutt, han är ju svår att lämna, älskade lilla goserumpa. Men de gånger nu som vart har det gått jättebra för han har minsann en väldigt fin och duktig pappa. 

Nu skall jag ta en värmande kopp tea och burra in i mannen med stort M.

Puss & Kram Nath

Nu börjar det äntligen kännas i kläderna att man snart gått ner 20 kilo och det känns bra med den valda kost som gäller nu. Inget fett, bara lite lite socker i kaffet, inget vitt bröd, pasta eller ris. Bara kött och grönsaker, frukt och knäckebröd av fullkorn. Rör mig tyvärr inte så mycket då det aldrig hinns med och då crosstrainern pajat men målet är ju att komma igång innan blir för lat... Det enda jag tränar är magmusklerna och knipet som en dåre! Har 15 kilo kvar för att uppnå rätt BMI. Denna tanten gick nämligen upp ca 40 kilo denna graviditet!!!!!! Otroligt men sant! Det känns i höften och knäna. Denna vanligtvis lilla tant är inte van att bära för mycket och har dessutom inte mått bra alls fysiskt av det. Kroppen mår bäst av att väga lagom. Snart är jag tillbaka till mitt rätta jag. 

Ursäkta röran.... I am wild & crazy!

Idag är det samma kalla känsla runtomkring mig som för ett år sedan. Jag kunde inte sova den natten.

Det va ett dygn av helvetet själv. Fick ett samtal från pappa den 20 februari 2012, ganska tidigt på dagen att mamma börjar snurra till det och att han inte känner igen henne mentalt. Två dagar tidigare pratade jag med mamma i telefon och hon lät som vanligt men något nedstämd då hon fått dödsdomen. Vi planerade framtiden och försökte skratta tillsammans. Samtalet från pappa fick mig att åka raka vägen hem, ja hem till mitt föräldrarhem där min mamma låg i sin säng. Inte alls den mamma jag hade. Hon va alldeles borta både fysiskt och psykiskt. Men hon reagera när hon hörde min röst, genom att låta som ett hjärtskärande stön av smärta innefrån och sorg. Jag la mig bredvid henne och där fanns jag tills hon inte orkade att kämpa emot cancern längre, några timmar senare. Jag berättade om alla fina minnen tillsammans. Jag höll hennes hand och kände respons. När jag läste brevet min dotter Alexandra skrivit till henne ryckte hennes hand till, ibland klämde hon min hand. Jag hjälpte henne med smärtlindring, gav henne massage och pratade om livet i framtiden, vad jag kommer göra för henne. Hon tog sitt sista andetag när jag och pappa gick ut ur rummet, och jag vet att hon valde göra det då för att vi inte skulle se det. Just den biten gör mig illa. Att jag inte höll hennes hand just då. Vi bytte av varandra alla timmar tillsammans med henne men just då gick jag bara ut och satte mig i gästrummet och grät. Ville inte visa mor mina tårar. Jag ville va tapper för henne. Pappa kom in till mig med en ett ansiktsutryck jag aldrig glömmer. Han behövde aldrig säga orden, jag visste det redan. När jag kom fram till henne var det en syn av enbart smärta. Pappa strök sin hand över hennes ansikte för att sluta hennes ögon, jag kröp intill hennes kropp och höll om henne. Jag ville bara få hennes hjärta att slå igen....

Min mamma fick elak cancer i hela buken. Levern och bukspotkörteln blev mest drabbad. Det tog 7 månader från symtom till döden. Jag saknar min mamma så fruktansvärt mycket!!!!! Det är ett stort hål inuti mig......

Tände ett ljus vid minneslunden.   

"Idag är det ettårsdagen... Denna dag har jag fruktat för. Det är den dagen då alla hemska tankar tar över. Tankar och bilder när du slöt dina ögon och slutade andas. Jag vill inte förstå att du är borta. Jag väntar på dig ännu, att du ska komma hem med dina resväskor och en obegriplig solbränna. Det gör så ont att veta att det inte blir så.... Jag va där och vårdade dig dina sista timmar. Kommer du ihåg att jag höll din hand och bad dig släppa ut vingarna. Jag berättade om livet efter du skulle lämna mig att jag ska vårda det du lämnat. Jag håller det än. Idag är det 1 år sedan älskade MAMMA lämnade mig. Hon ville inte det, cancern tog hennes liv. Jag har aldrig avgudad någon så mycket som min mor. En stark tapper kvinna och hon har gett mig det hon lämnat. Jag saknar Mamma så innerligt. Sov gott bland änglarna, någonstans har du det bra, vi ses.... ♥ R.I.P Christel Sauer , vi älskar dig!"

- skrivet på Facebook