Då vart det besök hos barnmorskan igen för koll av blodtryck, blodsocker, vikt, symfysmått och hjärtfrekvens. Blev godkänd. Trots att jag gått upp 25 kg!!!! HJÄLP! Jaja jag får va mammamullig ett tag till haha! 

Symfysmått 29 

Hjärtfrekvens 150

Och jag hade rätt om att barnets huvud numera är uppåt.  Den fick för sig att vända sig här om dagen och det KÄNDES om man säger så. Nu sparkas det bara neråt och det är ju inte det trevligaste att känna som om en fot är på väg ut genom mumshålet! Klart känslorna börjar snurra när sistfödde fick vändas på BF-dagen. Jag förstår inte hur denna ska kunna vända sig neråt i denna trånga mage? Det gör dom ju ca vecka 35 men mina valde göra det tidagare, och varför ska denna vända sig tillbaka nu?????? Så dumt så.... Har hört att mankan stimulera bebis till vändning i tidigt skede genom små puffar om stjärten men hur lätt är det att hitta en rumpa där inne? Och vågar man göra sånt? Nja jag överlåter det till läkarna om det blir samma problem denna gång.

Dimper ner bebiskläder och smått i lådan lite då å då, MYSIGT! Och äldsta dottern har packat min BB-väska.... Jag bara väntar! Kom igen nu! Jag vill att tiden ska va inne så vi kan göra det här nu!!!!! Jag längtar efter dig mitt barn!

Vecka 31

Puss Nath

Trodde först det var ett skämt och åter igen en myt men kollade upp grejen och läste mig till att det fanns lite vetenskap bakom testet. Man ska kissa (morgonurin) i en plastmugg och hälla lika många dela rent bikarbonat (ej bakpulver) i en annan plastmugg. Sedan häller man urinet försiktigt ner i den muggen med bikarbonatet och inväntar en reaktion.

Bubbel, fräs och skum = pojke

Ingen reaktion alls = flicka

Orsaken till reaktion när man väntar pojkar är att urinet då innehåller mer syra (basiska ämnen reagerar inte med bikarbonat). Även mäns urin regerar på detta vis.

Sant eller inte?

70% av de kvinnor som genomförde testet fick rätt svar medans resten va osäkra på hur det blev och fick fel svar.

Jag gjorde det!

Men vad resultatet blev är en hemlis.....

Puss Nath

Jag är sällan den som gnäller men nu gör jag det!

Absolut!

Den här foglossningen kommer tydligen varannan graviditet.. Första barnet gick susen hej å hå där vart det nästan jobbigt att tagga ner bara för att man kanske borde trots att man va lika allert som en speedad hamster. Andra ungen då min enda son trodde jag skulle gå av på mitten från vecka 26, totalt invalid! Fullkomligt komatiserad fysiskt! Foglossning och kraftiga sammandragningar. Kunde nämligen inte ens få på mig ett par skor utan att känna en smärta rakt igenom kroppen som om den höll på att klyvas i två meningslösa delar. Illamåendet varande från befrukting till förlossning, fantastiskt! Sen blev jag med tredje, en tös till och det flyter på som om ingen hänt, bara en badboll som mage. Där jobbade man tre veckor innan BF utförde alla träningsprogram som kankse inte är så lämpligt som höggravid och inget illamående efter vecka 15. Jag tog tom en powerwalk mitt upp i värkarna och dagen efter ploppa hon ut! Men NU!!!!!!! Samma visa igen, foglossning och sammandragningar så det står härliga till!!!! Bältet är på så fort jag ska stå och gå och att ta på sig ett par byxor, strumpor och skor sker ju inte på ett smidigt, bekvämt och ljusigt sätt. Allt tar tid och det känns som att simma 500 meter i motströms baklänges! Så jag får bittert avstå mitt arbete snart. Inte kul. Men försöker se min lediga tid som en härlig tid med resten av de 6 barn som befinner sig i vårt hus.  Nu kan jag ha tid med allt det där man puttar framför sig. Jag är glad att man inte   mår illa. Man funderar och funderar. Är det varannan gång helsike som gäller eller är det bara killar som gör att man mår skit? Förvirrad är rätt ord! Höga hjärtljud och "tjejmage" men ont ont ont..... Hm....

Bara detta barn är FRISKT! Jag är så orolig att något ska va fel och att vår tid med barnet slutar. Den rädslan är fruktansvärd och tär lite för mycket ibland. Denna gången tänker jag på sånt innerligt och jag är helt säkert att det beror på mammas bortgång i våras. Livet är INTE självklart! Har en känsla i kroppen att jag kanske bär en flicka ändå....att något från min  mor ska leva vidare i en ny fin flicka, för det va det jag sa när jag höll hennes hand när hon dog att får jag en dotter ska hon bära ditt namn...

Nu saknar jag mamma!

.....och längtar efter vårt barn!

Är dessutom en fantastisk känsla att få barn första gången med en man fast man har massa ungar ihop. Här accpeteras inte uttalande "mina" och "dina"  utan här säger vi VÅRA barn! Men nu kommer vi få ett barn som verkligen är VÅRT, som vi gjort, som inte kommer stå i hallen och vinka hejdå med "mamma/pappaväska".

Men bara det är konstigt att då bli "lämnad kvar". Det blir nog att de andra barnen får dela upp sig att få befinna sig här hos oss lite hur som helst så man får lov att ha några hemma hela tiden. Härligt med stor familj. Något jag alltid önskat mig...

Puss Nath   

Idag va det dax igen att besöka barnmorskan.

Lyssnade på barnets hjärta och frekvensen låg på 150-161. Den busiga låg i ett knyte längst ner i magen och sov. Men blev snabbt livlig när någon bröta med magen. Kille eller tjej? Jaaa det snurrar i skallen. Vad i allsindar kan det va? Men jag är faktiskt ganska säker på en kille och då utgår jag enbart av den inre känslan som stämt exakt på mina andra tre barn och när jag vänta min son kändes graviditeten tung det sista. Enligt hjärtfrekvensen har mina flickor legat högt över 140 och pojken aldrig över 137. Guuuud va man analyserar trots att jag nästan är helt säker på en liten kille med jättestora fötter och lång som en tall, runda små äpplekinder och yvigt mörkt hår.

Symfysmåttet har jämnat ut sig så magen/bebis växer inte lika drastiskt just nu. Har även beställt ett bälte så jag slipper låsningen från huk till stående ställning. Hur knövligt som helst denna graviditet! På jobbet funkar allt himla bra men hemma efter 5 minuters dammsugning kan jag lägga ner verksamheten totalt! Hoppas den hjälper gott för att bli soffpotatis är inte min grej.... 

Bebis sparkar fortfarande jättemycket och vänder sig inte lika mycket längre utan vrider sig mest fram och tillbaka, drar ihop sig och sträcker på sig. Hela magen skakar och känns som om lillbus snart spräcker hål med en spark! Ljuvligt att veta att den finns och ger mig bekräftelser på livet, för mig en kärleksförklaring trots sparkar mot urinblåsan som får en att korsa benen och sätta tungan fel i halsen...

Puss    

Idag va det iväg till barnmorskan för att lyssna på hjärtat som blev 148 slag/min. Det är lika underbart fjärde gången att höra det där hjärtat slå. Knodden buffa på ordentligt och vred sig ordentligt men har inte lika lätt att vända sig och "gömma" sig där inne. Tydligen blir det en stor bebis! Måttet på magen symfys vart på den översta raden och jag har tidigare varit på knappt lite under medel eller på den nedre raden.... Jaja kanske dags att föda något större än en 3,5 kg bebis. Känns att den är lång för en enkel normal vändning gör magen trekantig och ger en smärta som sällan går att missa.. Hur stor ska jag blir?

Fick en jättefin vinterMAMMAjacka av min underbara sambo så nu får magen vara varm.Har ju aldrig haft en sån här mage vintertid så detta ska bli speciellt. Har shoppat massor till bebis! Bara längtar tokmycket nu!

Vecka 24

Teamys med magen när det regnar ute..

//Nath

Antar att det får bli en officiell blogg numera.

Ultraljudet gick bra. Blev flyttad EN dag (2013-01-13) Jippi! Känns ändå inte som om bebis skulle va 20 veckor gammalt, det liksom gör skitont när den vänder sig och jag känner alla kroppsdelar sticka ut, hela magen skakar! Så finns det andra som inte känner ett skit! Mycket märkligt.... Bebis är dock av lite tyngre sort så den kanske har längden från sin far men själva hjärnan och lårbenet stämde med tiden. Det ska bli intressant att se hur detta ska gå....

Söt är hen iallafall, pappas näsa!

.....och mammas tår!

Usch vad jag längtar! Men halva tiden har gått...

Puss!

Det va ett tag sedan jag skrev. Varför vet jag inte, antar att det har med att göra med fullspäckat schema. Nu är det lugnare. Den 23 juli va vi på ultraljud och hör och häpna! , bebis kommer leveraras samma datum som beräknades från sista mensen första dag. Så jag har väl bara en storväxt livmoder, för gud va stor magen är!!!!! Jag kan inte riktigt ta detta då jag känt bebis rörelser kraftigt sen vecka 13 och nu (vecka 20) känner jag både sparkar och buffar. Det va iallafall en härlig upplevelse återigen att få se sitt barn befinna sig i magen. Det blir ett nytt ultraljud imorgon för att försäkra sig om att bebis växer ordentligt så inte bara livmodern har växtkraft. Men det råder ingen tvekan om den saken. Jag funderar på hur den ska få plats de sista veckorna???

Pojke eller flicka? (Jag tror pojke)

Idag kom vagnen vi beställt från Tyskland en Leviroo -12 och guuud va nöjda vi blev! Dock trodde vi inte att det skulle gå så fort! Jag monterade den för måste ju se hur den blir och nu längtar jag ännu mer! Det är 20 veckor kvar och det kommer kännas som 3 år!

Jag får väl lägga in en magbild denna vecka också.

Vecka 20

Innan jag blev gravid vägde jag 59 kg (några sambokilon då jag normalt väger 55kg)

Vägde 74 kg för några veckor sedan

Nu väger jag 68 kg

KABOOM! Tjock direkt värsta hefaklumpen men nu får jag inte plats med maten länge så jag får småäta hela tiden lite smått. Kanske bebis suger ut allt fett ur mig? Kanske är det den perfekta gravidieten hihi..  Men förutom det så är det bara lite lätt foglossning efter långa hårt fysiskt arbetande dagar, och humöret! Oj oj oj den är inte att leka med stackars mina medmänniskor. Jag har aldrig haft problem med detta innan men nu kokar gravidhormonerna så det kokar över ibland.....Jag blir nog lugn sen tihii....

God natt!

Idag vart det första besöket hos barnmorskan. Det gick väl så där... Mitt under blodprovstagningen svimmar man av hastigt och (o)lustigt! Helt plötsligt vrålsvettades jag och så snurra lokalen och jag började hyperventilera. 5 sekunder senare blev det svart och ytterligare några sekunder vakna jag upp med huvudet mellan benen snuttandes på en LOKA. Hm.....man börjar bli gammal.. Bortsett från det så såg de andra proverna bra ut även denna fjärde gång. Vi diskuterar vart någonstans jag befinner mig i graviditeten med tanke på att jag ser ut att va 10 veckor längre gången än vad det är. Ja vecka 10+1 är det knappast! Känner toppen av livmodern 6-7 cm nedanför naveln och magen är hård och rund och ändrar inte form när man ligger på rygg. Tog mitt första gravidtest 3 maj alltså några få dagar efter ÄL och plussa så nära efter det är inte rimligt. Vi chansar på minst ca vecka 15 eller eventuellt mer eller så har jag fyra styckn där inne eller fått en stor böld som trycker! Remis till UL skickad....jag vill veta nu! (nervös)

Föresten så diskutera vi namn på bebbe igår med barnen. Ett bra tecken på att de infinner sig i ett nytt syskon vilket INTE alltid är så lätt....Det här bli bra!