Tog mig mod att berätta för barnen. Satte dom i min säng och sa det rätt ut att de ska få ett syskon. De studsade i sängen och mungiporna va förendade med öronen. Det hade jag inte förväntat mig! Speciellt inte från styvbarnen... Min minsta blev dock sur som hon även innan förklarat att hon vill fortsätta va minst. Dessutom inte lätt att va 3 år och måste börja bli stor. Vi valde att berätta för stora grabben före dom andra sa han kunde få reagera utan andras diskusioner kring detta. Reaktionen blev lika negativ som väntat, men hoppet finns att man gillar liten bebis ändå, ett syskon i magen brukar mest kännas besvärligt men blir ganska gullig när den kommer ut. Vi pratar massor om bebis och barnen ställer frågor dagligen. Vecka 9 berättade jag.

På tisdag går jag in i vecka 10.....tror jag.....magen ser ut som i vecka 18!!! Måste beror på att det legat tre stycken där inne innan....eller? Jag kan iallafall inte dölja detta längre. Berättade för chefen och en del arbetskamrater har påpekat magen och frågat om det beror på graviditet och inte förmycket kakor.......tja nu är jag ärlig! JA JAG HAR EN BEBIS I MAGEN!!!!   

Vecka 8    

Nu gick jag in i vecka 8 och med min platta mage går det ej att dölja en graviditet! Nu syns en liten liten bula trots att bebis bara är stor som en böna! Blir mer å mer tydligt för varje graviditet, märks att det är fjärde gången. Jag mår så fruktansvärt illa. Det är också så svårt att dölja. Jag äter hela tiden och portionerna blir bara större. Har lagt träningen åt sidan då illamåendet tar över helt. Undrar va vågen stannar på? Jag vågar inte väga mig längre... Men att ständigt må illa och va fruktansvärt hungrig är inte livskvalitet så jag må bli rund! Men det tar vi bort sen när ungen är ute! (HAHA)

Jag längtar att kunna få berätta för barnen och min omgivning!

Men nu är det inte långt kvar, vi har bestämt oss att berätta under midsommar. Det blir nog bra.

Puss på bönan!   

Hej där!

Startar upp en "bebisimagenblogg" för att dela mina tankar och känslor kring min graviditet. Detta är fjärde barnet. Men är nog världens oroligaste gravida mamma då jag i februari fick ett tidigt missfall. Då va det oplenerat och bara blev men vi beslöt oss efter missfallet att försöka göra ett försök att lyckas. Vi lät allt av skydd vara och efter 2 månader lyckades vi pricka in rätt. En jättekonstig känsla att få bli gravid med skydd utan en tanke på att vilja skaffa barn ihop NU och sedan få mens 2 gånger och bli skitarg för det, helt oskyddat försöka pricka in ÄL ! Misslyckande eller bara otur? Kanske inte redo? Mycket snurrar i huvudet. Men den 3 maj beslöt jag mig att kissa på stickan oavsett om besvikelsen skulle ha kunnat äta upp mig. Mensen skulle komma idag. Det blev positivt!!!! Det va starkt och ett enormt lyckorus for genom kroppen. Men det uppstår även förtvivlan och stark oro att denna gången ska vi inte få bebis. Jag har haft ett missfall tidigare för ca ett och ett halvt år sedan som jag idag och även då inte sörjer då förhållande var färskt ostabilt snurrigt förvirrat.... Nu har vi funnit varandra och insett genom resan att vi är dom som ska leva livet tillsammans. Han är mannen i mitt liv och jag älskar honom så högt!

Idag köpte jag mig ett par nya svarta ursnygga chick mammabyxor som ser ut som vanliga chinos men har hemligheten RESÅR på sidorna dolt med en tjusigt knytband. Dom kan man ha alltid, gravid som ogravid.

Vill släppa oron om missfall. Måste bara få lite styrka på vägen.

Har inte berättat för barnen. Vågar inte ännu om det skulle gå snett. Sedan får man nog lägga fram det lite smidigt och trevligt med tanke på att en  del av dom inte är så förtjust i att få nytt syskon just nu men det finns även dom som längtar att få höra att det blir en bebis. Övar dagligen på den perfekta förklaringen. Hur gör man? Lite nytt och speciellt när barnen är så stora som upp till 12 år och vårt första gemensamma barn som ska komma. Har aldrig varit dina och mina barn, vi säger alltid våra barn, och nu blir det vårt barn, på riktigt. Hur lägger man fram att man har en bebis i magen och vilken vecka ska man vänta till? Min gravida mage syns fort så svårt att dölja men kanske just det att magen växer som får barnen att fundera och själva ställa frågan?

Jag längtar!

Jag är så glad!